Barnabok

Pris: 183,00

Om

Huvudpersonen i Barnabok, Karl-Axel, som slits mellan de båda kvinnorna Klem och Lucy, bär omisskännliga drag av en gyllenstensk desperado. (…) I sitt sjaskiga och sterila resonemangsäktenskap med Klem lever han i en liknöjd skentillvaro, som inte ger förlösning och inte hopp. (…) Barnabok är i långa stycken en modern helvetesskildring, som på ett förskruvat och konstgjort språk åskådliggör den moderna människans omogna, ansvarslösa, skuldlösa och totalt skuldbefriade existens i en normlös värld, på likgiltighetens och meningslöshetens botten. Om det funnits skuld, hade det funnits hopp, låter Karl-Axel förstå i sin evigt malande monolog. Men någon skuld och något ansvar finns inte, därav desperationen. Genom nedskrivningen av det humana och avskrivningen av det gudomliga illustrerar Barnabok också alienationens verkningar i en värld, där själva verklighetskänslan tycks ha gått förlorad.
(ur Thure Stenströms förord)

LARS GYLLENSTEN är född 1921 i Stockholm. Han debuterade 1949 med novellsamlingen Moderna myter. Barnabok (1952) var hans första roman.

Utdrag

Gud signe mig, pojke! De små barnens sterila amurer.
Hon gick på lina och log.
Det var samma vår som far hadde Miss Dassy med sig åt oss. Från Stockholm.
Mor fick ett skärp med jade-spänne.
Två barn på en biljett, men då fick man sitta längst bak. Tält var det, som dom satt upp bakom regementet. I två veckor, då hadde hela stan varit där, och folk från ett par mil runt om. Ponnyar, tre svajcyklister, en klåvn som rullade runt i en tunna, dresserade hundar i småbarnskläder, och sånt som jag inte kommer ihåg.
Far rakgick raskt in i matsalen med kläderna på, tvärtog Miss Dassy ur fickan, brådställde honom på marmorbordet. Halkade snedåt alla håll med benen, det var en strävhårig taxvalp. Vi försökte ändra namnet till Puck sedan när vi tyckte Miss Dassy inte passade för att det var en han. Först tyckte vi barn Miss Dassy var det enda, för jag älskade Miss Dassy, som log.
Miss Dassy hette hon. Hon dog sedan.

Recensioner och pressklipp

Dagens Nyheter
Stefan Jonsson
”I Gyllenstens fall resulterar vilja att ställa upp litteraturen som ett korrektiv till religion och vetenskap i en ny berättarkonst. Barnabok är det mest radikala exemplet. (...) Varken förr eller senare har någon skrivit svensk prosa som låter som denna och som sprider sina betydelser i så många riktningar.”

Göteborgs-Posten
Johan Dahlbäck
”...jag slås av allvaret i författarens arbete med att väcka liv i förstelnande gamla mytologier, av lekfullheten i hans sätt att att montera ned och bygga om vårt språkliga hem.”

Expressen
Alejandro Leiva Wenger
”... det är just det stenhårt artificiella i stilen som fascinerar, genom att förfrämliga texten och stävja läsarens identifikationsiver.”

Dagens Nyheter
Dan Jönsson
”... full av kall, svart humor och ett språk som aldrig slutar skava, som hela tiden rispar fram små sjuka odödliga aforismer.”

Din varukorg är tom

Prenumerera

på Modernistas mailutskick >>

Liven längs linjen – Internationella ikoner, slocknade stjärnor och 97 personliga fotbollskrig

Erik Nivas första bok Den nya världsfotbollen (2008) gav de större perspektiven på en idrott starkt färgad av globalisering och kommersialisering. Uppföljaren Liven längs linjen handlar om människorna som lever inuti denna väldiga cirkus och maskin. Niva har intervjuat och porträtterat de bästa spelarna, de mest framgångsrika tränarna, de mäktigaste ägarna. Men här skildras även tillvaron för talanger på väg, för dem som inte orkat ända fram, superstjärnor som brunnit och slocknat, profilerna som spårat ur.

Måns Wadensjö Förlossningen

På en förlossningsavdelning måste en ung man snabbt identifiera Regeln för att inte försvinna i sin blå landstingströja. Regeln sitter i väggarna, den avgör hur biträdet skär paprika på förlossingsmackorna, hur blodet torkas. Måns Wadensjös debutroman Förlossningen handlar om den första, kanske också om den andra och alla senare separationer, om regler och deras osynlighet, om verkligheten på en av 2000-talets svenska förlossningsavdelningar och om att bli en egen människa.

Man kan med all rätt undra varför jag skriver ner dessa min vän, varför jag exponerar vissa beteenden och berättar att jag skulle ogilla att man fördömde dem. Antagligen är det helt enkelt bara för att kasta lite ljus över dem; sedan jag började skriva ner dessa minnen känns det som om jag gräver fram dem ur en tusenårig sanddyn. Det är snart tretton år sedan allt detta hände och vår familj splittrades, med undantag för min yngre bror som aldrig vek från mors sida och som dog förra året i Indokina. Snart tretton år. Det enda skälet till att jag skriver ner minnena är min instinkt att gräva. Det är mycket enkelt. Om jag inte skriver ner dem kommer jag undan för undan att glömma dem. Tanken skrämmer mig.

Anteckningar från kriget, Marguerite Duras.

Återförsäljare

Är du du bokhandlare / återförsäljare och vill göra en beställning, eller vill du köpa in böcker till ditt företag?
>> Läs mer här.